Jag skulle vilja komma bort härifrån. Bort från alla destruktiva tankar som successivt bryter ner mig till en ledsen, osäker hög av hormoner och rädslor. Bort från alla äckliga minnen och misslyckanden som hela tiden upprepas och sedan aldrig försvinner utan kryper innanför mitt skinn, odödliga, viskar du är avskyvärd och tragisk Frida.
Jag vill till ett smygsomrigt London, helst. Försvinna bland utslagna blomknoppar och sprättande paraplyer och ljummet vårregn, tjocka, billiga, vetenskapliga böcker och färgglada nagellack. Jag, med lockigt hår, rosa hårklämmor, orakade armhålor och en ständigt växande hög anteckningsblock, i en lägenhet utan internet. Bara en halvpensionerad TV och oändligt mycket tystnad.
Där tiden kan sakta ner lite eller stanna helt, helst. Där jag kan doppa näsan i böcker utan att behöva ha femtioelva andra sysslor som drar i mina tröjärmar och fråntar mig min älsklingssyssla. Jag vill bara vira in mig i en mjuk filt och bygga upp ett litet palats av böcker runt omkring mig, försvinna i svammel om evolution, feminism och framtiden och aldrig behöva komma tillbaka.
Mitt eget lilla imperium av modiga människoliv på tunna papper, tjocka lager framtidshopp innanför huden och ljus innanför ögonlocken. En plats som är så långt bort från denna den någonsin kan bli. Helst nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar