Århundraden av mansdominerat styre har format inskränkande könsroller som därigenom lett till ideal och komplex. De drabbar oss olika och är olika hårda gentemot män och kvinnor inom olika områden. Men du? Du duger som du är.
Oavsett om du är killen med undangömt läppglans och tunga hemligheter, killen med för tunga hantlar och för små muskler, den okyssta, tysta tjejen längst fram i klassrummet eller tjejen som skriker och skriker men aldrig hörs. Du är viktig och du har rätt att finnas utan att få höra att det inte skulle vara så.
Jag skulle vilja ge en dos feminism till min gamla barndomskompis som försökte klippa bort födelsemärken så fort de trädde fram på hennes hud och alltid mätte sitt värde i killars och vuxnas ögon. Till min nervösa killkompis som helst av allt vill sitta på sitt rum, läsa manga och skriva långa, känsliga berättelser om kärlek och Japan, men som hela tiden blir spottad på för att han inte har tillräckligt mycket muskler, är för känslig, borde klippa av håret och skaffa ett liv, och på grund av det, alla kommentarer, alla blickar, alltid sitter gömd längst bak i klassrummet, rygg böjd, lugg framför ögonen. Vet ni? Ni duger som ni är och ni är viktiga.
Jag kallar det feminism.
Du kan kalla det vad du vill. Men det var i feminismen jag hittade det, och det förändrade mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar