Den heliga manligheten och bögigheten

Sydkorea är det land som fattat hur mycket tjejer älskar lite välinvesterad bögighet. Välinvesterad bögighet är precis vad världen behöver.
(Nu menar jag inte bara bögighet som i två kära killar som pysslar om och lagar pannkakor till varandra (även fast Sydkorera definitivt levererar den biten av bögighet också - och med bravur) utan också bögigheten som, inte särskilt regelrätt, betecknar killar som ger sig ut på äventyr utanför könsrollerna, sjunger kärlekssånger, har hårförlängningar och kelar med katter.)
Killar (speciellt tonåriga, heterosexuella cis-sådana) känner sig vanhelgade när killar objektifieras och i samma svep bryter dessa könsnormer. Har du en slugt leende Justin Bieber på din vägg? Innan tonårig-hetero-ciskille gör entré: ta ner affischen, skrapa bort häftmassan och göm Justin Bieber långt, långt inne i garderoben. 
Att Justin blir våldsamt anklagad för att vara bög och kvinna är helt enkelt ett resultat av objektifieringen. Justin Bieber i sig bryter inga normer för hur killar ska vara (möjligtvis är han mjuk och till för de småtjejer som avgudar honom, men det är en del av objektifieringen i vilket fall som). Kort, luftigt hår. Töntig, gigantisk keps. Ingen kjol. Ett sexigt ex av kvinnligt kön. Placera honom i vilken småländsk skola som helst och han hade smält in galant, till och med blivit något av en alfahanne kanske. Men där, i strålkastarljuset, blir han direkt sammankopplad med bögighet och kvinnlighet, eftersom han tar upp den plats som är reserverad för tjejer och kvinnor. Objektifieringen. 
Ju mer killar bönar och ber om att undslippa få Justin Biebers tryne rakt upp i ansiktet i all sin strålande bögighet - desto mer behöver vi gnida in bilden i deras minnen och höja volymen på hans musik. Vi får helt enkelt ta och vänja de små smyghomofobiska monstren. Fler killar som kysser varandra. Killar med kjol, ja tack. I en härlig, stor blandning av både hetero- och homosexuella.  Killar behöver stå ut med att se sin vördade manlighet falla sönder och bevittna tjejer praktiskt taget kräka av lycka när de ser en äkta bögkyss eller en hairflip á la Bieber.
(Och inte då bara för vår egen nöjes skull, såklart. Vi gör killarna en stor tjänst på vägen också.)


Och sen så, nä, såklart, homosexualitet är inte en egenskap. Och detta tåls att upprepas. Även fast vi har stereotyper och normer starkt knutna till homosexualitet för diverse anledningar, precis som vi har vissa intressanta föreställningar gällande män och kvinnor, så är det praktiskt taget omöjligt att se någons sexualitet rent fysiskt i kindben och eventuell mustasch - precis som vi aldrig kan vara riktigt säkra på ifall det är en man eller kvinna som står framför oss och pratar med oss förrän vi har frågat.  Kanske någon utstrålar det, små vibbar liksom, men det är en helt annan sak och det är synd att de två faktorerna (utseende och utstrålning) blandas samman.